mansduon

Nu var det slut för den här gången.

Nu har jag lämnat N. Lämnat N i fred, men framför allt med sorg. Vi hade många fina stunder tillsammans. Jag ska försöka få ihop en intervju med min favoritstockholmare så ska även han få ge sin syn på saken.

Eventuellt kommer det dyka upp en ny blogg inom kort. Men jag behöver lite inspiration, lite tips på vad bloggen kan handla om.

På återseende.

Nu är det bara fem dagar kvar som N:s sambo. Vi får se hur mycket vi kommer att kunna umgås, lite jobb i skolan och sånt kan ställa saker och ting i vägen. Jag har dessutom drabbats av en av de värsta förkylningarna som någonsin har sett solens ljus. Kanske kan jag smitta N, och därmed få ett par mysiga sjukkvällar mitt i veckan. Filt-och-film-grejen.

Men N blir nog inte sjuk. Han är duktig på att äta grönsaker och sånt. Jag och en brud hade gått iväg för att köpa kaffe. N bad mig fixa en morot. Tjejen på caféet tyckte det var en så sjuk fråga (jag håller med, vadå, en morot?) så jag fick en gratis. Hon skalade och delade den.


En delad morot

Närmast väntar en helg utan sällskap av N. Jag ska åka till sydligare breddgrader. Jag ser det lite som en försöksperiod inför vad som komma skall – den ofrånkomliga separationen nästa helg.

I dag åkte N och jag gemensam spårvagn hem från skolan. Vi var lagom nojsiga, fnittriga och smågalna efter att ha jobbat hårt från nio till sex. Anyhew. Vi hade tagit en galen spårvagn. Galen, eftersom den var ologiskt vald. Så vi var tvungna att byta spårvagn vid en av Göteborgs spårvagnsknytpunkter. Lite som mellersta Sveriges Hallsberg. Eller vad fan det heter. Okej, historien går långsamt framåt. När vi går på vagnen haffar jag snabbt ett dubbelsäte. (Vi brukar sitta bredvid varandra.) Mellan mina fötter ser jag vad som N senare fotar och vad jag än senare bloggar upp.


En sån fräschör!


En annan grej i dag, av lite trevligare karaktär, var när jag, N och en tjej var på kortfilmsvisning på filmfestivalen. Det var trevligt.

I dag har varit en väldigt produktiv dag. N, jag och en tjej håller på med ett grupparbete i skolan. Vi har riktat in oss på popcorn. N tänkte ställa frågan "Vilken är den bästa popcornfilmen?" till några filmfestivalsbesökare. Se hur fel det kan bli!


Pop corn, någon?

Jag måste så klart testa att kasta upp lite rörliga bilder. Om det funkar, så är det N som står och skär kycklingen till kvällens indiskinspirerade rätt. Vi har insett att vi båda tycker väldigt mycket om grillad kyckling och skall vid ett senare tillfälle tillreda ett större fjäderfä i ugn.

Nähä, det gick inte att lägga upp filmklipp. Sug. Min. Film.

Bara för det får ni se N på morgonens spårvagnsresa. Om jag inte hade misshandlat bilden i Paint hade ni kunnat se hur N blickar ut över vad som ska komma att bli en av de mest produktiva dagarna i sitt liv. Lite skoj, bakom N sitter en tjej från min hemort. Vi sa inte hej till varandra.

Visst är han fin, min sambo?

Till "anonym" som kommenterade två inlägg neråt vill jag bara säga: "Tack, jag vet." //Han med magen

Efter en dag full av innebandy (N-vinst med 7-5 och Pixbo-vinst med 7-2) insåg vi att det enda rätta vore att göra hemmalagade pizzor. Överraskande nog förlorade jag klunsen om vem som skulle dra sig mot Ica för inköp. N fick stanna kvar hemmavid och röja i köket.

Nedan ser ni våra kvällspizzor i råformat, som det heter. Vi jobbade väldigt mycket med mozzarella, lufttorkad skinka och oliver. Andra halvan var mer köttig, med fläskfilé som primadonna och gorgonzola som lyxförstärkare. Pizzorna blev mycket goda och avnjöts till SVT:s David Janssons stilfulla reportage från en av ovan nämnda innebandymatcher.


Min pizza. Den blev god.


N:s pizza. Ryktet säger att även den blev god.


Sedan gjorde vi en pizza till. En gemensam lunchpizza. Dessvärre glömde vi av pizzan. Men den är nog ätbar. De svarta kanterna fick stryka på foten.

Efter pizzaätande hamnade jag i ett paltkomaliknande tillstånd på slafen min. Tog upp mobilen och tackade ja till en lägenhet. Så nu har N och jag som mest två veckor kvar tillsammans. Jag har dock lovat honom att komma över på myskväll hur och när som helst.

Det blev alltså 1+3 till slut. N var snabb som en iller och pillemarisk som N brukar vara.


N, nummer 2, berättar hur innebandy ska spelas.

Innan N gick iväg för att innebandya frågade jag hur många poäng han hade tänkt göra. Fem, blev svaret. Den gamla 1+4-varianten. Jag krävde tre mål. Han lovade att göra tre mål om bara knät håller.

Den som lever får se.

I går, lördag, var en dag i N:s tecken. Som går att läsa nedan så sov N en hel del. När han vaknade satt vi och samtalade om livets stora och små aspekter. Vi insåg att vi inte var mogna för ytterligare en kväll på Kings Head, utan bestämde oss i stället för att äta varma mackor och kolla på film, bara N och jag.

Så då gick vi till Ica och köpte pålägg. Sen gick vi hem igen. Vi tittade några minuter på A-teensvideon "I promised myself", sen åt vi varma mackor. Tre sorters mackor gjordes. Jag tycker att de med mozzarella och lufttorkad skinka var godast, sen den med makrill i tomatsås, champinjoner och ost. Minst god, fast fortfarande väldigt god, var den med tonfisk, champinjoner och ost. Till detta drack vi Herrljungas tre storsäljande cidrar, i tur och ordning Fläder, Päron och så logiskt nog avslutade vi med Äpple. Filmen vi tittade på var "Ben och Gunnar - en liten film om manlig vänskap". Jag har faktiskt inte sett den förut, så det var ju lite skoj.

Efter en paus på en minut eller två körde N i gång filmen "Happiness", som hamnar bland de sjukaste komedierna jag har sett. Vid ett moment i filmen sitter man och hoppas på att Philip Seymour Hoffmans karaktär ska våldta Lara Flynn Boyles karaktär. N och jag är inte riktigt säkra på om det beror på att vi unnar PSH att få leva ut sin fantasi, eller om man bara vill se LFB naken. Troligtvis en kombination av det hela. För övrigt handlade filmen en hel del om pedofili, mord, våldtäkter och en hel del filmatiserat spermasprutande. Bra skit!

I dag ska N spela innebandy. Samling om 40 minuter. Jag ska så klart åka och kolla.


När jag vaknade i morse slog det mig att det första jag ser är ett makrillöga som stirrar dött på mig. Sen undrar jag om inte N har satt någon slags timer på kameran, som sedan automatiskt skickar bilder till någon slags hemlig blogg nånstans.

Jag försöker lära N internet. Det går så där. Han har själv börjat inse när han gör fel, det är ju ett steg på vägen. Alldeles nyss tog han med sig en bricka med ostmackor in på toa, la sig i badkaret och började tvaga sig. (Eller, det låter i alla fall så, jag har inga bevis för att så faktiskt är fallet.) Det är en otvungen stämning i luften. N har sovit bort nästan hela dagen, vi får se vad som händer i kväll.

I går var en riktigt fin dag, N-sällskapsmässigt sett. Dagen började med ytterligare en gemensam färd till skolan, där vi efter lite logistiska bryderier lyckades knåpa ihop en finfin arbetsgrupp inför kommande veckas arbete.


N funderar på vinklar. Det slutar nog med en smärre maïsvinkel.

N åkte och jobbade, som varje fredagseftermiddag, själv satt jag kvar i skolan och lärde mig bra saker. Vi återförenades hemmavid och N lagade en mustig fläskfiléwok. Till detta dricks med fördel danskt öl, vilket vi gjorde. Vi hade planer på att ta en löprunda, men av dessa något friskusinspirerade tankar blev till slut intet, då nederbörden öste utanför huset.


N undersöker kvällens möjligheter. Någonstans på bordet står en halvkall Carlsberg. En förfest värd namnet.

Lite sent för det egentliga eventet åkte vi så bort mot Andra Långgatan och Kings Head, där tre klasser på skolan väntade på oss. After work var på tapeten och som sig bör satt folket sorterat per klass. Det var skoj, det var stimmigt och det var alkohol i luften. N lyckades sätta fröet till något som blev en enorm diskussion om sex, tjejsex, gruppsex och några lite grövre avarter av detsamma. Roligast var Kristian Luuks fyrmännings minspel när hon fick förklarat för sig hur hon ska göra när hon ska ha tjejsex för första gången.


Till vänster har vi Stinsen, i mitten har vi N och till höger ett litet J.

Kvällen avslutades som sig bör. Som den, i sällskapet, äldre och mer erfarne, hade jag bestämt mig för att hoppa allt vad vidaregång heter. Vilket givetvis var ett helt korrekt beslut. Filmfestivalstältet höll på att stänga och när resten av folket gick till Nef drog sig N hemåt. Han drog dessutom med sig LillaJ och vi hade en väldigt rolig timma innan barnen så sött somnade in. Jag drog mig då tillbaka till mitt hörn, läste ett par kapitel i Mikael Niemis "Mannen som dog som en lax" i skenet av två värmeljus. Det var en trevlig läsning.

I dag ska jag och N laga fisksoppa, efter att vi i går insåg det attraktionsskapande i att kunna tillaga just en fisksoppa.

N är trött och ska sova lite middag.

Nu har vi precis spelat poker. N, jag och sex själar till. N gick, efter att ha gjort mindre väl valda val, all-in med JJ. Satt på knappen med QQ och synade. Floppen såg bra ut, på den lömska turnen kom en ful knekt. River hjälpte inget och N fick än fler marker att spela bort.


Här är N:s plats. Men han åkte ut rätt så tidigt. Dock inte lika tidigt som undertecknad.

Nu har N och jag planerat. Och inrett. Inredningsplanerat. Och som ni ser på bilden har jag nu fått mitt alldeles eget krypin. Det gick bra att sova där.


Här sover jag. N sover i andra hörnet av lägenheten.

I dag var jag och N och en tjej och tittade på en lägenhet till mig. Det var en jättefin etta med högt i tak och ljusa väggar. N undrade när jag hade tänkt flytta in. Jag vet inte om jag ska tolka det som att N är trött på mig. Efter tre dagar. Det låter inte lovande. Men hyran var hög. En bit över min stipulerade smärtgräns. Vi får se.

Senare åkte N, tjejen och jag tillbaka hem till mig och N. Efter ombyte var det två mörkklädda och en tomte som sprang över vilande saliga kroppar upp mot Skatås. Tvåochenhalvan avklarades relativt smärtfritt. För de två mörkklädda. Tomten, jag, hade desto större problem. Jag fick alltså spö av en tjej. Senast detta hände var våren 1987. Frida, en av kvartets värstingtjejer, tog min cykel.

Nu duschar N. Sen ska vi doppa ostknäckemackor i varm Oboy.

I dag råkade jag och N hamna i samma lunchrum i skolan. "Lunchrum" är väl något av en eufemism, då det var ett grupprum av helt normal standard.

Om några timmar ska vi gå hem till en gemensam bekants bekant för att titta på handboll. Sedan åker vi väl hem till oss.


Närmast kameran satt N, till vänster satt jag.